Fri tillgänglighet manifestet


Information är lika med makt. Men som med all makt så finns det några som vill
behålla den för sig själva. Hela världens vetenskapliga och kulturella arv,
utgiven under århundradena i böcker och tidningar, blir allt mer digitaliserad
och inburad av en handfull privata företag. Vill du läsa berömda vetenskapliga
verk? Då måste du betala stora avgifter till förlag som Reed Elsevier.

Det finns de som kämpar för att ändra detta. Rörelsen för fri tillgänglighet
(Open Access Movement på engelska) har kämpat tappert för att säkra att
vetenskapsmän inte avtalar bort upphovsrätten utan i stället ser till att alla
arbeten ges ut på internet, under villkor att vem som helst skall ha tillgång
till dessa. Men även i de bäst tänkbara scenarier gäller detta endast verk som
ges ut i framtiden. Allting ända upp tills nu har gått förlorat.

Det är ett alltför högt pris att betala. Att tvinga akademiker att betala pengar
för att läsa kollegors arbeten? Att scanna hela bibliotek men endast tillåta de
anställda på Google att läsa dem? Förse vetenskapliga artiklar till
elituniversiteten i den utvecklade världen, men inte till barn i den
underutvecklade världen? Detta är upprörande och oacceptabelt.

"Jag instämmer", säger de flesta, "men vad kan vi göra? Företagen äger
upphovsrättigheterna, de tjänar enorma pengar genom att avgiftsbelägga åtkomst,
och det är fullständigt lovligt - det är inget vi kan göra något åt". Men det
finns något vi kan göra - vi kan kämpa emot.

De som har tillgång till detta material - studenter, bibliotekarier, forskare -
ni har fått ett privilegium. Ni får äta på denna bankett av kunskap medan resten
av världen är utestängd. Men ni måste inte - ja, moraliskt sett kan ni inte -
behålla detta privilegium för er själva. Ni har en plikt att dela det med
världen. Och ni gör det: delar lösenord med kollegor och laddar ner åt vänner.

Samtidigt, de som är utelåsta sitter inte sysslolösa. Ni har smugit igenom och
klättrat över staket och frigjort information som förlag låst in och delat med
er till era vänner.

Men alla dessa aktiviteter sker i mörker, dold i underjorden. Det brukar kallas
tjuveri och piratkopiering, som om att delning av den överflödiga rikedomen av
kunskap vore likvärdig med plundring av fartyg och dödandet av dess besättning.
Men delande är inte omoraliskt - det är moraliskt nödvändigt. Bara de som är
förblindade av girighet vägrar en vän att göra en kopia.

Stora företag är, naturligtvis, förblindade av girighet. Lagarna, under vilka
företagen opererar, kräver det - deras aktieägare skulle revoltera mot något
mindre. Och politikerna som de har köpt och betalt, stiftar lagar som ger dem
exklusiv makt över vem som har rätt att göra kopior.

Det finns ingen rättfärdighet i att följa orättfärdiga lagar. Det är på tiden
att komma fram i ljuset och, i den stora traditionen av civil olydnad, deklarera
vårt ställningstagande mot det privata tjuveriet av den offentliga kulturen.

Vi måste ta information, varthelst den finns lagrad, göra egna kopior och dela
med oss till världen. Vi måste ta material utan upphovsrätt och lägga till det i
arkivet. Vi måste köpa hemliga databaser och lägga ut det på webben. Vi måste
ladda ner vetenskapliga journaler och ladda upp det i fildelningsnätverk. Vi
måste kämpa för Guerilla Open Access.

Med tillräckligt många av oss runtom i världen så sänder vi inte bara ett
kraftfullt budskap som opponerar sig mot privatiseringen av kunskap - vi gör den
också till någonting som hör till det förflutna.

Vill du ansluta dig till oss?

Aaron Swartz

Juli 2008, Eremo, Italien

Translation by Jan Ainali.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s